Vårt avlånga land Sverige
Basfakta
Officiellt namn: Konungariket Sverige
Yta: 450 295 km²
Huvudstad med antal invånare: Stockholm 843 000 (2010)1
Antal invånare: 9 200 000 (2009)
Statsskick: monarki, enhetsstat
Statschef: Kung Carl XVI Gustaf
Regeringschef: Statsminister Fredrik Reinfeldt
(landguiden, 2011)
(bilden är tagen från http://www.flickr.com/photos/lesage/4054289982/)
Sverige är en enhetsstat och har demokratiskt styre, samt monarki som statsskick.
Sverige är vårt val av land vars BNP per capita är över 10 000 dollar. År 2009 var Sveriges BNP per capita hela 43 146 US dollar, vilket är mycket högt (landguiden, 2011). Sverige är ett väl ställt land, i jämförelse med många andra länder i världen.
Sveriges totala BNP är 406,072 miljarder kronor, också uträknat 2009 (landguiden, 2011)
Sveriges jordbruk
Ungefär sju procent av Sveriges landyta utgörs av odlad jord. Klimatet avgör till en stor del odlingsförutsättningarna; i södra Sverige finns mer stora bondgårdar och odlingsgårdar och det är vanligt med spannmålsodling, i norr är det inte lika många och stora gårdar och det är istället mer vanligt med djuruppfödning. Trots att gårdarna i Sverige har minskat i antal har produktionen inte alls minskat. Det beror på att jordbruket är ett enmansföretag och dessutom högteknologiskt. Skogsbruk är också vanligt tillsammans med jordbruk, ungefär 3 av 4 som driver jordbruk har också skogsbruk.
Uppfödningar av djur innefattar vanligtvis svin, nötkreatur som ex. kor och fjäderfä, som är den ekonomiska benämningen på fåglar. Dessa fåglar kan exempelvis vara höna, anka, kalkon och gäss.
Den största jordbruksprodukten här i Sverige är mjölken, det är också vanligt med spannmålsodling, t.ex. råg, korn och vete.
Nu för tiden är jordbruket väldigt mekaniserat, vilket innebär att mänsklig arbetsstyrka bara uppehåller någon procent av jordbruksarbetet.
Sverige är väldigt beroende av importen av mat, den är nästan dubbelt så stor som exporten, och Sverige blir mindre och mindre självförsörjande av livsmedel.
Eftersom en mycket stor del av Sverige består av skog (ungefär hälften av landarealen) är skogsbruket omfattande medan fisket minskar.
De flesta länder har problem med fiskenäringen och Sverige är inget undantag, antalet svenska fiskar har nästintill halverats under tio år (fram till 2005). Östersjön är väldigt känsligt, och överfiske samt miljöförstöring gör det inte alls bättre. Sill, torsk, räkor och havskräftor är de viktigaste fiskarterna.
(landguiden, 2011)
Svensk utrikeshandel
Sveriges egen marknad är inte speciellt stor och därför är vårt land väldigt beroende av handel med resten av världen, speciellt med andra EU-länder.
Exporten av varor och tjänster utgör i princip hälften av landets BNP, om man jämför med år 1992 då det utgjorde ungefär en fjärdedel. En stor anledning till denna förändring är att värdet av den svenska kronan har minskat och det har gynnat exportföretagen.
Elektronik, läkemedel och telekommunikation har blivit allt större exportvaror, samtidigt som gamla hederliga varor som trä, papper, stål och järn fortsätter vara viktiga för försäljningen till omvärlden. En mycket stor del av den svenska varutillverkningen blir exportvaror.
Olja och andra energivaror, samt livsmedel är mycket viktiga för importen, men också kemi- och verkstadsvaror.
De nordiska grannländerna och Tyskland är de främsta så kallade handelspartnerna. Sveriges handel med Asien och USA har under de senaste åren haft snabb tillväxt, men trots det utgjorde den inte mer än 5 respektive 10 procent av utrikeshandeln år 2009.
(landguiden, 2011)
Infrastrukturen
Enligt boken Fakta – Omvärld – Inspiration, underlagsrapporter i arbetet med en strategi för hållbar landsbygdsutveckling (svenska Landsbygdskommittén, 2006) är det globala Sveriges infrastruktur anpassad efter en allt rörligare befolkning.
År 2001 uppskattade man att Sveriges vägnät är 212 000 kilometer. Ett vägnät som man inte riktigt kan säga är jämnt utfördelat över landet. I norra delen av Sverige är det inte alls lika mycket vägar som i södra, framför allt exempelvis västkusten, Göteborg och Skåne har ett väl utbyggt vägnät, likaså Stockholmsregionen och Östergötland. Det finns större motorvägar som t.ex. E4 (Europaväg 4) som går emellan Torneå i Finland och slutar i Helsingborg i Sverige, den nästa största motorväg som går igenom Sverige.
Järnvägsnätet i Sverige (som uppskattas vara 11 106 km) är ojämnt utbyggt. De nedre regionerna har bra tågförbindelser och mycket järnvägar, såsom Göteborg, Stockholm och Skåne, medan det i Norrland finns färre järnvägar. Det gäller också själva banstandarden, Sveriges nedre del har bättre standard på sina tågbanor vilket gör att de går snabbare än de banorna med lägre standard.
Man märker tydligt att Sveriges infrastruktur, när det gäller vägar och järnvägar, är större i de mer befolkningstäta områdena.
(wikipedia, 2011)
(landguiden, 2011)
Sociala förhållanden
Sverige är ett i-land med mycket bra välfärd och vi medborgare har, om man jämför med världens u-länder, inte mycket att oroa oss för.
Den svenska socialförsäkringen omfattar:
- Föräldrapenning och barnbidrag
- Bostadsbidrag
- Sjukpenning (sjukförsäkring) och handikappsersättning
- Förtidspension (sjuk- och aktivitetsersättning) samt ålderspension
- Arbetslöshetsersättning - a-kassa.
Dessa bidrag finansieras av oss, Sveriges invånare, i form av skatter, arbetsgivaravgifter samt de anställdas egna avgifter (i viss mån). I Sverige har alla svenska medborgare rätt till åtminstone de flesta bidragen som ges, spelar ingen roll vilken ekonomisk ställning man har. År 2009 var den totala utbetalningen i form av bidrag drygt 409 miljarder kronor, vilket är 13 % av Sveriges totala BNP. Funktionshindrade och sjuka fick nästan en tredjedel och ungefär hälften gick till landets ålderspensionärer.
Fackförbundets arbetslöshetskassor får ekonomiskt stöd från staten, och de sköter arbetslöshetsersättningarna. (landguiden, 2011)
Under 1900-talet valdes fördelningspolitiken in i Sverige. Att fördela landets resurser var något befolkning, politiker och företagsägare tyckte var viktigt och den inställningen gjorde att Sverige uppnådde en av Europas högsta och mest jämställda levnadsstandard. Politikerna var duktiga och ledde Sverige in i en positiv trygghet, en social och solidarisk trygghet, vilket uppskattades både inom och utanför Sveriges gränser.
Samtidigt som Sveriges standard ökade blev medelklassen rikare, de äldre politikerna, företagarna och kapitalägarna lämnade snart över till nästa generation, som la mindre intresse på fördelningspolitiken. Den balanserade styrningen av ekonomin misslyckades och utvecklingen i Sverige började stanna av, stödet för företagsskapandet minskade också.
Detta skriver Karl Pejcic, Solveig Ingemarsson och Thure Jadestig från Västerås Socialdemokratiska Tjänstemannaförening i artikeln Vart tog Sveriges fördelningspolitik vägen? (vlt.se, 15/1-2010)
Officiellt namn: Konungariket Sverige
Yta: 450 295 km²
Huvudstad med antal invånare: Stockholm 843 000 (2010)1
Antal invånare: 9 200 000 (2009)
Statsskick: monarki, enhetsstat
Statschef: Kung Carl XVI Gustaf
Regeringschef: Statsminister Fredrik Reinfeldt
(landguiden, 2011)
(bilden är tagen från http://www.flickr.com/photos/lesage/4054289982/)
Sverige är en enhetsstat och har demokratiskt styre, samt monarki som statsskick.
Sverige är vårt val av land vars BNP per capita är över 10 000 dollar. År 2009 var Sveriges BNP per capita hela 43 146 US dollar, vilket är mycket högt (landguiden, 2011). Sverige är ett väl ställt land, i jämförelse med många andra länder i världen.
Sveriges totala BNP är 406,072 miljarder kronor, också uträknat 2009 (landguiden, 2011)
Sveriges jordbruk
Ungefär sju procent av Sveriges landyta utgörs av odlad jord. Klimatet avgör till en stor del odlingsförutsättningarna; i södra Sverige finns mer stora bondgårdar och odlingsgårdar och det är vanligt med spannmålsodling, i norr är det inte lika många och stora gårdar och det är istället mer vanligt med djuruppfödning. Trots att gårdarna i Sverige har minskat i antal har produktionen inte alls minskat. Det beror på att jordbruket är ett enmansföretag och dessutom högteknologiskt. Skogsbruk är också vanligt tillsammans med jordbruk, ungefär 3 av 4 som driver jordbruk har också skogsbruk.
Uppfödningar av djur innefattar vanligtvis svin, nötkreatur som ex. kor och fjäderfä, som är den ekonomiska benämningen på fåglar. Dessa fåglar kan exempelvis vara höna, anka, kalkon och gäss.
Den största jordbruksprodukten här i Sverige är mjölken, det är också vanligt med spannmålsodling, t.ex. råg, korn och vete.
Nu för tiden är jordbruket väldigt mekaniserat, vilket innebär att mänsklig arbetsstyrka bara uppehåller någon procent av jordbruksarbetet.
Sverige är väldigt beroende av importen av mat, den är nästan dubbelt så stor som exporten, och Sverige blir mindre och mindre självförsörjande av livsmedel.
Eftersom en mycket stor del av Sverige består av skog (ungefär hälften av landarealen) är skogsbruket omfattande medan fisket minskar.
De flesta länder har problem med fiskenäringen och Sverige är inget undantag, antalet svenska fiskar har nästintill halverats under tio år (fram till 2005). Östersjön är väldigt känsligt, och överfiske samt miljöförstöring gör det inte alls bättre. Sill, torsk, räkor och havskräftor är de viktigaste fiskarterna.
(landguiden, 2011)
Svensk utrikeshandel
Sveriges egen marknad är inte speciellt stor och därför är vårt land väldigt beroende av handel med resten av världen, speciellt med andra EU-länder.
Exporten av varor och tjänster utgör i princip hälften av landets BNP, om man jämför med år 1992 då det utgjorde ungefär en fjärdedel. En stor anledning till denna förändring är att värdet av den svenska kronan har minskat och det har gynnat exportföretagen.
Elektronik, läkemedel och telekommunikation har blivit allt större exportvaror, samtidigt som gamla hederliga varor som trä, papper, stål och järn fortsätter vara viktiga för försäljningen till omvärlden. En mycket stor del av den svenska varutillverkningen blir exportvaror.
Olja och andra energivaror, samt livsmedel är mycket viktiga för importen, men också kemi- och verkstadsvaror.
De nordiska grannländerna och Tyskland är de främsta så kallade handelspartnerna. Sveriges handel med Asien och USA har under de senaste åren haft snabb tillväxt, men trots det utgjorde den inte mer än 5 respektive 10 procent av utrikeshandeln år 2009.
(landguiden, 2011)
Infrastrukturen
Enligt boken Fakta – Omvärld – Inspiration, underlagsrapporter i arbetet med en strategi för hållbar landsbygdsutveckling (svenska Landsbygdskommittén, 2006) är det globala Sveriges infrastruktur anpassad efter en allt rörligare befolkning.
År 2001 uppskattade man att Sveriges vägnät är 212 000 kilometer. Ett vägnät som man inte riktigt kan säga är jämnt utfördelat över landet. I norra delen av Sverige är det inte alls lika mycket vägar som i södra, framför allt exempelvis västkusten, Göteborg och Skåne har ett väl utbyggt vägnät, likaså Stockholmsregionen och Östergötland. Det finns större motorvägar som t.ex. E4 (Europaväg 4) som går emellan Torneå i Finland och slutar i Helsingborg i Sverige, den nästa största motorväg som går igenom Sverige.
Järnvägsnätet i Sverige (som uppskattas vara 11 106 km) är ojämnt utbyggt. De nedre regionerna har bra tågförbindelser och mycket järnvägar, såsom Göteborg, Stockholm och Skåne, medan det i Norrland finns färre järnvägar. Det gäller också själva banstandarden, Sveriges nedre del har bättre standard på sina tågbanor vilket gör att de går snabbare än de banorna med lägre standard.
Man märker tydligt att Sveriges infrastruktur, när det gäller vägar och järnvägar, är större i de mer befolkningstäta områdena.
(wikipedia, 2011)
(landguiden, 2011)
Sociala förhållanden
Sverige är ett i-land med mycket bra välfärd och vi medborgare har, om man jämför med världens u-länder, inte mycket att oroa oss för.
Den svenska socialförsäkringen omfattar:
- Föräldrapenning och barnbidrag
- Bostadsbidrag
- Sjukpenning (sjukförsäkring) och handikappsersättning
- Förtidspension (sjuk- och aktivitetsersättning) samt ålderspension
- Arbetslöshetsersättning - a-kassa.
Dessa bidrag finansieras av oss, Sveriges invånare, i form av skatter, arbetsgivaravgifter samt de anställdas egna avgifter (i viss mån). I Sverige har alla svenska medborgare rätt till åtminstone de flesta bidragen som ges, spelar ingen roll vilken ekonomisk ställning man har. År 2009 var den totala utbetalningen i form av bidrag drygt 409 miljarder kronor, vilket är 13 % av Sveriges totala BNP. Funktionshindrade och sjuka fick nästan en tredjedel och ungefär hälften gick till landets ålderspensionärer.
Fackförbundets arbetslöshetskassor får ekonomiskt stöd från staten, och de sköter arbetslöshetsersättningarna. (landguiden, 2011)
Under 1900-talet valdes fördelningspolitiken in i Sverige. Att fördela landets resurser var något befolkning, politiker och företagsägare tyckte var viktigt och den inställningen gjorde att Sverige uppnådde en av Europas högsta och mest jämställda levnadsstandard. Politikerna var duktiga och ledde Sverige in i en positiv trygghet, en social och solidarisk trygghet, vilket uppskattades både inom och utanför Sveriges gränser.
Samtidigt som Sveriges standard ökade blev medelklassen rikare, de äldre politikerna, företagarna och kapitalägarna lämnade snart över till nästa generation, som la mindre intresse på fördelningspolitiken. Den balanserade styrningen av ekonomin misslyckades och utvecklingen i Sverige började stanna av, stödet för företagsskapandet minskade också.
Detta skriver Karl Pejcic, Solveig Ingemarsson och Thure Jadestig från Västerås Socialdemokratiska Tjänstemannaförening i artikeln Vart tog Sveriges fördelningspolitik vägen? (vlt.se, 15/1-2010)
